Olika kolhydrater

Hjärnan, nervsystemet och de vita blodkropparna i immunsystemet är beroende av kolhydrater. Hjärna förbrukar mycket energi och tar energi ur blodsockret. Är blodsockret lågt kan hjärnan få brist på energi och fungera sämre och man blir lättare trött, okoncentrerad och irriterad.

Vår kost består till stora delar av kolhydrater (ca 60-65%) och räknas som en av våra huvudenergikällor (4kcal/g, 17kJ/g). Men det finns olika typer av kolhydrater som påverkar kroppen på olika sätt. För att förstå vad kolhydrater är och hur de fungerar behöver vi gå ned på atomnivå.

Kolhydrater är ett samlingsnamn som kommer ifrån att de består av kol och hydrater(vatten) Cn(H2O)n. Man börjar med att dela upp dem efter längd. Monosackarider med en ring av kol, disackarider bestående av två monosackarider och polysackarider som består av många monosackarider.

Börjar vi med monosackarider är glukos, fruktos och galaktos de viktigaste.

Glukos är den produkt kroppen kan ta hand om direkt och behöver inte brytas ned till något annat.

Fruktos är en annan sockervariant som först måste göras om i levern.

Galaktos måste också göras om i levern till glukos.

Av disackarider hittar vi olika kombinationer av monosackariderna.

Sackaros vilket är det vi ofta kallar rörsocker består av glukos och en fruktos och behöver först spjälas i tarmen av enzymet sackaras.

Maltos och cellobios är en kombination av två glukosmolekyler. Skillnaden är bindningen mellan vilket jag skriver mer om i hur de ser ut kemiskt och vad detta får för effekt.

Laktos, även kallat mjölksocker, är en ihopsättning av glukos och galaktos vilket man kan finna i mjölk. Normalt i världen är det endast som barn vi kan bryta ner detta men inte senare i livet (laktosintolerans), dock har en majoritet i Sverige kvar enzymerna för att kunna bryta ner laktosen vilket gör att vi kan dricka mjölk hela livet.

Sist har vi polysackarider som kan bilda långa kedjor av monosackarider. Snabbt kan man dela upp dem i stärkelse (amylos, amylopektin), glykogen och cellulosa. Dessa är alla uppbyggda upp till några tusen glukosmolekyler. Skillnaden är uppbyggnadens bindningar vilket påverkar dess utseende och egenskaper vilket jag tar upp under kemiavdelningen.

Cellulosa och stärkelse använder växter som energireserv medan människan använder glykogen till sina lager. Glykogenet lagras bland annat i lever och muskler.  Vid behov kan dessa lager användas.

Stärkelse och glykogen kan människan bryta ned och utvinna energi av medan cellulosa och andra kostfibrer inte går att bryta ned. Kostfibrer har andra effekter du kan läsa mer om under kostfibrer.

P1100616